Jag var inne på grönans område vid strax efter halv 3. Redo vid trappan för att ruscha till stora scen vid 3 då de öppnade. Hittade två tjejer att prata med under tiden som vi väntade. Då fick vi även reda på att Tyrolingången skulle öppna tidigare bara idag. Panik! Längst fram i mitten skulle vi. Och eftersom jag var ensam skulle jag passa platser åt mina kompisar också. Men när man dragit gröna kortet en gång kan man ju inte dra det igen. Så det var mer eller mindre bara att gilla läget och hoppas på det bästa.Alla från den andra ingången (ca 100 pers) skulle alltså komma före oss.

 

Tillslut var det dags. Då fick vi inte springa ens. Nej, nej. Vi skulle gå efter ordningsvakterna, för säkerhetens skull, uppför och nerför trapporna. Och de gick sååå långsamt. Tillsist fick vi springa. Så bra platser som möjligt skulle vi ha. Även om alla från andra ingången redan var framme vid scen skulle vi kriga. Eller jag. Åt mig och mina vänner haha. Hålla 6 platser själv men jaja...

 

Vi började springa mot scenen och när man såg kravallstaketen var de tomma. Jag hade förväntat mig tjockt med folk men det var inte en enda där. De hade alltså inte öppnat Tyrolingången än. Lyckan som uppstod där! Obeskrivligt. Haffade de bästa platserna och tog upp så mycket utrymme som möjligt. Det var ändå 6 pers som skulle få plats där. Tvek man jag hade ju gott om utrymme iaf. De två tjejerna jag pratat med innan ruschen satte sig bredvid mig. De hjälpte mig att hålla mina platser och var även trevligt sällskap i väntan på resten. En av tjejerna hade även ridit på Farsta. Tyckte jag kände igen henne.

 

Inom en timme kom de första kompisarna - Madde och Alice. Då var det fullt vid kravallstaketen. Och 10 meter bakåt. Stört mycket folk. Men vi fick de bästa platserna! På hela grönan. Fler fick tyvärr inte plats vid kravallstaketet där vi satt så resten (Mathilda, Ebba och Sara) fick slå sig ner längre bak. Och pressa sig fram när alla ställer sig upp. 

 

Drygt timmen innan ställde sig alla upp och rätt mosade lyckas vi ta oss upp på benen. Och resen av vårt gäng klämde sig fram till oss. 

 

Efter 5 timmars köande drog det igång. Och hur bra var det? Galet bra! Värt alla blåmärken och pressande mot kravallstaketet och allt annat mosande. Värt allt! Och hur bra bilder blev det? Så nöjd med allt! Tack Linnros! Och mina underbara vänner såklart.