Jag borde nog vara bra på poker, men kortspel är ändå inte min grej... Saken är den att jag her insett hur tråkig jag faktiskt är. Jag försöker att aldrig visa mig svag... Vilket jag kan tycka är en ganska bra egenskap. Jag brukar heller aldrig bli überglad... Jag kan bli hur glad på insidan som helst, men jag lyckas nästan aldrig visa det. Träffar jag någon jag inte sett på suuuuperlänge är det enda jag får fram typ "Heej!" :) Det känns jättekonstigt när alla andra blir överlyckliga. Nu tänker säkert ni Hur svårt kan det vara?, men för mig är det inte självklart. Men jag ska jobba på det. För man vill ju hellre vara med någon som är glad att se en, än någon som knappt verkar bry sig... Right?

Nej, det här ska nog gå bra!